Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

När man kommer tillbaka för att säga hejdå.

Tillbaka till jobbet igen efter en lång ledighet. Allt är som vanligt fast ändå inte. Jag är tillbaka i tre veckor sedan tar jag ledigt för studier. Det är en konstig känsla, för jag är med men samtidigt står jag vid sidan och betraktar. Jag lägger schema för arbetslaget så jag är inte sysslolös. Nej jag är mer tom. Om två veckor kommer jag att säga hej för nu och starta en ny resa. Just nu har jag resfeber. Samtidigt som jag längtar är jag också lite rädd. Tänk om jag misslyckas. Det vore det värsta eller kanske inte. Då kan jag försöka igen men ändå.

En miss visade vägen till min framtid.

Hitintills har jag klarat mina studier.  Förutom 2,5 poäng för en vävningsanalys. Den missen kostade mig resterande poäng till den kursen, men det fick vara. Vävning kommer aldrig att vara min grej och hushållsvetenskap med textil inriktning var en väg för mig in i andra studier. Ingenting händer av en slump. Det är något jag blir mer och mer övertygad om.

 

Att göra om och göra fel.

Rycker det i dina felsökarnerver nu? Rubriken är ju fel! Det rätta är: gör om gör rätt. Men vad innebär det att göra rätt? Hur gör folk för att få till det perfekt stajlade rummet, superfina selfis eller perfekta trädgården? Svaret är givet eller, för att göra rätt måste man göra fel, det är en del i lärprocessen. En person som är duktig på något har övat och de flesta gångerna personen gjort “sin grej” har personen misslyckats, lärt sig något och sedan blivit lite bättre. Tillslut efter många övningstillfällen når personen perfektion eller tja en variation av perfektion då även en mästare kan bli bättre.

Men man kan få till det vid första försöket.

Jo det är sant. En del personer verkar ha det där extra i knoppen och fingrarna från början. Men mest troligt är att de har samlat in information, inspiration, kunskap och fel innan de klivit ur skuggan och visar upp sina talanger. När de sedan får frågan om de övat mycket, så minns de inte eftersom tiden går fort när man har roligt. För det är en annan grej med att göra fel, så länge man har roligt blir fel bara ett steg till rätt. Så länge det inte är något man bävar för går det lätt.

Rätt att göra fel.

Jag testar nya saker och det är inte alltid som det blir bra eller rätt för den delen. Så länge man lär av sina misstag borde det vara helt ok att göra fel ibland. Fast enkelt är det inte alltid. Man provar och övar och till sist är man så frustrerad att alternativet att ge upp verkar som det enda rätta. KÄMPA! För det är precis där talangen föds, envisheten att det ska gå. Gör om, gör fel och lär av felen så att du till sist gör rätt både för dig själv och andra.

Sköt om dig.

 

 

 

Jag vågar inte men jag gör det ändå.

Jag vågar inte men jag gör det ändå bara för att jag lever. Världen har i och med Covid 19 krympt till jobbet och hemmet. Med undantag för mataffären på orten där jag bor och ibland storhandel inne i den större staden. Livet kretsar kring familjen och katterna. I vanliga fall är jag ute på kattutställning var och varannan helg och träffar likasinnade kattintresserde vänner.  Men nu nä ingenting, för allt är inställt.

Detta har ju gjort att man hunnit reflektera en hel del kring det liv man lever. Listan på vad jag blivit när jag blivit stor visar att jag är maka, mamma, matte, medium, healer och lärare. Var det så här jag hade tänkt mig att livet skulle se ut när jag var, tja säg 20. Svaret är enkelt nej inte riktigt. När jag var 20 trodde jag inte att jag skulle plugga igen och bli lärare. Inte heller att jag skulle ha katt eller för den delen vara medium eller healer.

Jag är tacksam jag vågat gå min egna väg.

Men idag är jag tacksam för de val där jag egentligen inte vågat men gjort saker ändå bara för att. Utan modet att gå vidare och söka efter andra vägar när livet inte känns helt rätt hade mitt liv sett lite annorlunda ut. Kanske hade maken och jag inte firat 29 år tillsammans om jag inte vågat planka utestället med en kompis som 16-åring. Läraren i gymnasiet kanske hade fått rätt om jag inte vågat närma mig högre studier med en omväg genom textilvetenskap och etnologi. Kanske skulle jag jobbat som något annat om jag inte vågat ta ett korttidsvikariat och sagt upp mig från deltidsjobbet jag hade. Vem vet?

Hur som helst nu gör jag det igen. Tack till Anne och Janet för vägen in i bloggvärlden och till hösten börjar jag studera till specialpedagog. Vart vägen vandrar medan och efter studierna vet jag inte, men det är det som är härligt med livet inget är solklart, fixt och färdigt. Den fria viljan är vår att utnyttja så länge vi lever.

Linda

Till startsidan