Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Tid att tänka när man pluggar hemifrån.

Ruskigt vad mycket tid man har att fundera och tänka stort och smått nu när man går hemma och har distansundervisning.

Jag hinner både reflektera över litteratur jag läser och fundera på hur jag lär. Det jag kommit fram till hitintills är att jag aldrig går från A till B till C. Jag går från A till D via ÅÄÖ och tillbaka till B. Linjärt tänkande är inget för mig verkar det som.

Jag är likadan när det gäller att göra saker här hemma, städa tillexempel. Jag börjar i köket hittar en sak som ska till sovrummet. Stannar där och plockar lite innan jag går till nästa rum med en ny grej och hittar annat att göra. Inte särskilt effektivt men jag gillar mitt sätt att tänka och städa. Man hittar nya tankar ser saker ur andra perspektiv och framförallt sysselsätter sig på heltid när man har mycket tid att spendera med sig själv. Och när man går omkring och plockar plockar man också upp fler minnen ur glömskans labyrint.

Var tar tiden vägen när man har roligt?

Jag är säker på att ni alla har varit med om att tiden bara försvinner när man har roligt.

Som när man möter en vän för promenad pratar om allt och ingenting nya och gamla minnen, uppdaterar varandra om hur livet är nu.

Vipps har någon timme placerat och det är dags att gå hem och göra sig redo för natten. Eller när man sitter i telefonsamtal med styrelsemedlemmar ur ens intresseklubb, swish, så har två timmar passerat och man kan fortsätta rensa kattlådor och skriva skolarbete. Känslan av att höra till, se och synas för andra, ja den är härlig. Man är glad och tiden går fort.

Jodå det finns motsatsen också, när tiden verkar stanna och man önskar sig till en annan plats. Det händer som tur var mer sällan. Men nog finns den aspekten av livet närvarande som ett litet spöke av tomhet och ingenting. När man har tråkigt och ledan gnager sig in i själen. Då väx känslan av utanförskap. Att ingen fattar eller förstår någonting av det som är jag. Mindre trevlig känsla, men den är en liten liten del av mig. När tomheten kryper för nära brukar jag går ut i skogen, promenera raskt eller meditera. Jag vårdar känslan och ser till att den inte växer sig för stor, eftersom den i fullskalig glans tar form av depression, men i kontrollerad form är kreativ, livstörstande och redo för KASAM.

 

Ibland får man skrivkramp och där är jag nu.

Oj jösses ledig och inte ett enda inlägg på bloggen denna vecka.

Jag borde skriva något men vad? Jag borde skriva något smart. Men hjärnan känns helt utblåst efter tre dagars intensivt studerande med redovisningar, litteraturseminarier och föreläsningar. Men något har jag väll gjort. Hmm handlat på den lokala affären och köpt mjölk, potatis och lök. Intressant! Nä faktiskt inte ett dugg. Så vad ska jag då skriva om? INGEN aning om inte, nä. Jo jag gör det!

Natten mellan tisdag – onsdag drömde jag att jag satt i köket. Jag satt vid köksbordet och skrev på någonting, rätt som det var hörde jag något ute från vardagsrummet. I drömmen reagerade jag med att fälla upp luvan på min Hoodie och lägga ner huvudet på köksbordet. Superbra gömställe eller hur!? Efter ett tag tittar jag upp och ni vet man bara vet att den här drömmen kommer att bli mindre trevlig och det blev den. Långsamt långsamt närmar sig någonting blurrigt från vardagsrum/hallen och nu säger jag till mig själv att det är dags att vakna. (Jag har en förmåga att i vissa drömmar vara fullt medveten om att jag drömmer och kunna avgöra om jag vill vara kvar eller vakna.)

Så jag vaknar, ligger vaken en liten stund och känner hur någon sätter sina händer på min rygg. Kunde ha varit maken, om det inte var att han låg på sin plats i sängen framför mig. Tja det var nog bara en rest från drömmen. Hur som packade jag in mig som en Burrito i täcket, la mig med ryggen åt maken, morrade ut i mörkret att jag inte uppskattade detta beteende och somnade om igen. För spöken finns inte hemma hos mig.

Kattuppfödning tar tid.

Jag har en söthög här hemma just nu. Två veckor gamla Sibiriska kattungar och redan har måga hört av sig och frågat om de får boka en liten.

Efterfrågan på små gulliga kattungar och hundvalpar har skjutit i höjden under pandemin. Det har du säkert hört på nyheterna. Tyvärr är det inte alltid det för med sig enbart goda exempel på vad uppfödning är. På säljsidor kan man se annonser på blandraser till hiskerliga priser och jag liksom många andra uppfödare med stambokförda katter funderar på varför man köper en huskatt för          15 000 kronor när man kan köpa en stambokförd katt för mindre. Då vet du vart katten kommer ifrån och vem som står bakom uppfödningen samt kan kolla upp att personen följer lagar, regler och föreskrifter genom att kontakta kattklubben uppfödaren är medlem i.

Det kan vara så att man får vänta och att det kommer att ta tid. Men det du stödjer genom att inte köpa blandras katter är förhoppningsvis en sund djurhållning och uppfödning där honan får max tre kullar på två år, kattungarna är stambokförda, chippmärkta, besiktade och grundvaccinerade vid flytt osv. Det är det uppfödning går ut på och det är därför man ibland får vänta.

PS. Skillnaden mellan en raskatt och en huskatt är att raskatten är stambokförd.  En renrasig katt utan stamtavla räknas som huskatt. Lika med en blandrad oavsett inblandning av raser. DS.

PS2. Bondkatt är ingen ras utan en annan benämning på huskatt. DS2.

Orkar man mer nu?

Nä jag gör snart inte det. Är inne på kris nummer jaghartappaträkningenförlängesedan och nu orkar jag inte mer. Jag vill ha ett liv.

Fattar faktiskt inte att människor åker ut i världen för att finna sig själva. Testa självvald isolering i covid19 anda. Umgås med begränsat med människor (mest dig själv) och vipps varenda fobi, rädsla, frustration och ilska kommer att visa sig. Lager efter lager kommer du att brytas ner tills du inser att mycket runtomkring dig bara är nonsens. Lägg till studier där allt du tidigare tänkt var rätt inte längre helt självklart är det. Då blir det extra jobbigt. Livet är så mycket mer än vad vi kan förstå. Orka! Jo det är bara att gilla läget, har jag gjort det hitintills gör jag det livet ut. Då får jag förhoppningsvis vara med om att hitta nya perspektiv på livet. Kram

Oj vad dagarna går.

Oj vad dagarna går. Snart är det slut på terminen och jag hoppas innerligt att jag klarar de två sista uppgifterna som vi har.

En lämnade jag in idag och nästa ska in den 26:e. Det finns inte så mycket annat att göra än att plugga stenhårt eller nä. När man läser pedagogik och speciellt nu när jag läser till specialpedagog så behöver man reflektera mycket. Efter varje moment behöver jag fundera.  Oftast försöker jag att få in det nya i den jag är hur ska jag tänka nu. Jag värderar, vrider och vänder på det som är nytt. Skäms över missar som jag kommer på att jag gjort men tar lärdom av dom. Medans allt det där pågår rensar jag i skåp, förråd och lådor och gosar med katterna.

Fin choklad och ett fint syfte

Den här nya chokladen är helt fantastisk. Den är inte bara helt fantastiskt god, den jobbar ocks för en bra sak.

Det finns två olika sorter att välja mellan. Den mörka chokladen som är 63 % kakao eller den ljusa som är 38% kakao. Jag tycker att båda är supergoda, det är en smaksak om man gillar ljus eller mörk choklad.

Den här chokladen är ny och finns att köpa på MatHem bland annat.

Vi som handlar hjälper till att ge jobb till kvinnor i Kongo som har förlorat sina män och därför har svårt att försörja sin familj. Milisgrupperna styr på många ställen och många män har mist livet. Tack vara chokladfabriken som gör den här chokladen så slipper familjer leva i extrem fattigdom.

Det minsta jag kan göra då är att köpa choklad från den fabriken, gör det du också!

Här och nu och lite överallt.

Det har flutit många liter vatten förbi broarna i Fyrisån sedan jag skrev senast.

Det var som det brukar vara när det gäller mig. Jag körde rakt in i kaklet och där tog det stopp. Sommarledighet med lata dagar och så är man igång igen. Det låter enkelt men är ganska svårt då jag gärna skulle sätta gasen i botten med massa små projekt förutom det skolarbete jag just nu jobbar med. Men nej den här gången ska jag lyssna på kroppen, göra en sak i taget och njuta av att vara här och nu just idag.

Kram.

Små altare här och där.

Insikter kommer oftast när man inte tänker att man ska få dom.

Idag tog jag tag i det roliga uppdraget att damma öppna ytor i sovrummet. Lyckades hitta en del av min kristallsamling som jag haft undanstoppad en längre tid och började ställa fram kristallerna på byrån. När jag blev klar satt jag en stund och tittade på min kreation och då ser jag att jag skapat ett altare. Jo jag är religiös jag erkänner. Jag tror inte på gud men jag tror på ett högre medvetande. Nej jag tror inte jag vet att det existerar eftersom jag mött det. Berättar om det någon annan gång.

Tillbaka till altare, hur har du det? Tänk efter. Nog har du “finhörn” några fina saker som står tillsamman och skapar en helhet. Kolla noga på vad du komponerat för jag kan nästan svära på att du har altare du med. Vatten, eld, jord och luft finns säkert representerade där bland allt piffsigt och visst är de så att du gärna uppehåller dig där en stund och genom din närhet adderar du det femte elementet ande. Kram.

Super-Charlie & rymdvalpen

Har du läst böckerna om Super-Charlie? Om nej så har du något att se fram emot och om ja grattis det har kommit en ny bok om den lilla killen med superkrafter och hans syster Super-Polly som har förmågan att hypnotisera folk.

Super-Charlie och rymdvalpen heter den senaste bilderboken skriven av Camilla Läckberg och illustrerad av Therese Videfall.

Så vad handlar boken om? För dom som inte är bekanta med Super-Charlie från de tidigare böckerna får i början av boken en kort presentation av Charlie och hur han fick sina krafter. Man får även en kort presentation av övriga familjen och då lite mer om mormor och Super-Polly som också fick en superkraft samma natt som Charlie. Boken fortsätter sedan med en blixt som lyste upp himlen och mormor som hittar en valp på trappan natten efter.

Mormor tar in valpen  för inte kan den stackarn vara kvar ute. Storebror och storasyster blir överlyckliga och tycker att det är helt underbart att mormor har givit dom en hund. Medans mamma blir sur för inte kan man bara ge barnen en hund utan att fråga först. Mormor förklarar att hon hittat hunden på trappan och tyckte synd om den. Kanske hade den sprungit bort! Storasyster döper hunden till Lilly och Lilly får stanna hos familjen tills vidare. Problemet är bara det att Lilly lever om ordentligt och Super-Charlie misstänker att allt inte är som det ska. Inte kan hon vara en vanlig hund med sin lila färg och när hon blir arg sen. Ja då blir Charlie övertygad om att Lilly inte är en vanlig hund. Men hur ska han få de vuxna att förstå och var kommer Lilly egentligen ifrån?

Super-Charlie och rymdvalpen är en välskriven barnbok med ett lättförståeligt språk och färgglada bilder. Boken tåls att läsa om och om igen. Jag själv ser fram emot att få läsa den för mina elever under fruktstunden.

Till startsidan